Första resan för Hammarby Bordtennis
Hammarbys bordtennisverksamhet föddes redan 1948, då BTK Söder bytte namn till Hammarby IF. Det blev starten på ett framgångsrikt 50-tal då föreningen gick från att vara ett lokalt strykgäng till att bli svenska mästare och en stor maktfaktor inom svensk bordtennis.
Till säsongen 1952 hade föreningen tagit klivet upp i högsta serien, som på den tiden delades in i en norrgrupp och en södergrupp. Hammarby vann norrgruppen överlägset med tretton vinster och en oavgjord. Det blev seriefinal mot vinnaren i södergruppen, Djurgårdens IF BTF. Första matchen vann Hammarby med 6-0 och den andra slutade 5-5. Därmed var Hammarby IF BTF svenska lagmästare.
I laget ingick Lars Pettersson (född 1934), George ”Sappo” Tsappos (född 1930) och Curt Österholm (född 1925). Lars Pettersson och George Tsappos spelade samma år SM-final i herrdubbel, men föll mot pingislegendarerna Tage Flisberg och Weine ”Tuppen” Fredriksson från Tranås BTK.
Säsongen 1955/1956 erövrade Hammarby ännu ett SM-guld i lag. Denna gång spelades elitserien i en rak tiolagsserie och tvåa blev återigen Djurgården. Hammarbys guldlag detta år var detsamma som säsongen innan, förutom att George Tsappos hade blivit utbytt mot Björne ”Mellis” Mellström (född 1933). Björne Mellström var det årets stjärnskott då han tidigare samma år vunnit SM-guld i singel efter en finalvinst mot klubbkompisen Curt Österholm. Grand slam för Hammarby! Mellström hade på vägen fram till final slagit ut den ”omöjlige” Tage Flisberg.
Föreningens uppgång och fall
Det berättas att under storhetstiden på 50-talet fylldes Götahallen till bristningsgränsen varje hemmamatch. Det sägs även att när hallen var full, kunde publiken mot halv entréavgift få stå vid trappan och se matcherna, även om de då bara kunde se halva bordet.
Björne Mellström var utan tvekan en av dåtidens stora stjärnor, uppväxt på Tjurbergsgatan på Söder, bara två kvarter från Götahallen på Blekingegatan där Hammarby både tränade och spelade hemmamatcher. 1956 gjorde han dock något som gjorde att han gick från lokalkändis till fiende. Han bytte nämligen klubb till Djurgården. Efter övergången fortsatte dock hans sportsliga framgångar och han deltog i fem EM, fyra VM och totalt 88 landskamper. Främsta internationella meriterna blev EM-silvret i lag 1962 och EM-bronset i singel i samma mästerskap.
Vintern 1957 var det plötsligt slut för klubben. Hammarby hade tappat enormt efter Björne Mellströms flytt och kvar fanns endast ett fåtal herrseniorer. Klubben saknade helt damlag och ungdomsverksamhet och när även herrarna tröttnade fanns inte längre föreningen kvar.
